G
D7
G
Fjäriln vingad syns på Haga
Am
D7
G
mellan dimmors frost och dun
G
D7
G
sig sitt gröna skjul tillaga
Am
D7
G
och i blomman sin paulun.
G
E7
Am
Minsta kräk i kärr och syra,
D
D7
G
nyss av solens värma väckt,
G
D7
G
till en ny, högtidlig yra
Am
D7
G
eldas vid sefirens fläkt.
G
D7
G
Haga, i ditt sköte röjes
Am
D7
G
gräsets brodd och gula plan;
G
D7
G
stolt i dina rännlar höjes
Am
D7
G
gungande den vita svan;
G
E7
Am
längst ur skogens glesa kamrar
D
D7
G
höras täta återskall,
G
D7
G
än från den graniten hamrar,
Am
D7
G
än från yx i björk och tall.
G
D7
G
Se, Brunsvikens små najader
Am
D7
G
höja sina gyllne horn,
G
D7
G
och de frusande kaskader
Am
D7
G
sprutas över Solna torn.
G
E7
Am
Under skygd av välvda stammar
D
D7
G
på den väg, man städad ser,
G
D7
G
fålen yvs och hjulet dammar,
Am
D7
G
bonden mildt åt Haga ler.
G
D7
G
Vad gudomlig lust att röna
Am
D7
G
inom en så ljuvlig park,
G
D7
G
då man, hälsad av sin sköna,
Am
D7
G
ögnas av en mild monark!
G
E7
Am
Varje blick, hans öga skickar,
D
D7
G
lockar tacksamhetens tå r,
G
D7
G
rörd och tjust av dessa blickar
Am
D7
G
själv den trumpne glättig går.
Am
D7
G
E7
D
