E
A
F#m
Per Ols Per Erik gick i gröna lunden
B7
E
och tårar, tårar runno på hans bleka kind,
B7
E
A
F#m
och månen sken så blank på himlarunden
B7
E
och blana dallrade i östanvind.
B7
E
A
F#m
Per Ols Per Erik satte sej på hällen
B7
E
och hörde uppå skogens sorgesus,
B7
E
A
F#m
och det var höst, och det var sent på kvällen
B7
E
och vänligt lyste alla stjärnors ljus.
B7
E
A
F#m
Han bar en sorgesorg i tankar sina,
B7
E
han skulle dränka sej i Vaina sjö,
B7
E
A
F#m
för dä va slut mä han och Mattssons Mina
B7
E
så nu var bäst att bikta sej och dö.
B7
E
A
F#m
Per Ols Per Erik geck till Vainastranden
B7
E
me fickan full av spik å skrot å sten,
B7
E
A
F#m
och säv och näckros gungade kring landen
B7
E
i vågor, vita uti månens sken.
B7
E
A
F#m
Per Ols Per Erik tog ett hopp i kvällen,
B7
E
så vattnet sprutade i selverglans
B7
E
A
F#m
och skånkarna slog rakt mot himlapellen
B7
E
å vassen vaggade i böljedans.
B7
E
A
F#m
Per Ols Per Erik han flöt opp ve näset,
B7
E
när höstens snö i svarta vatten smalt,
B7
E
A
F#m
då låg han nöjd å gungade i gräset
B7
E
och låtsade ej om att det ble kallt.
B7
E
A
F#m
Men de va längesen då detta hände,
B7
E
och nu ä Mina gift å stinn å röd.
B7
E
A
F#m
Per Ols Per Erik nog i graven vände,
B7
E
om han feck skåda den, som vart hans död
B7
E
A
F#m
Och han har bäst i alla fall i mullen,
B7
E
så tänker Mina och så tycker jag.
B7
E
A
F#m
Han sover sorglös under ogräskullen,
B7
E
och han står opp på domens stora dag.
F#m
B7
A
E
